Mumintrollska

Nu skriver jag egentligen bara för att jag är uttråkad.

Har ni tänkt på en grej? Det är tråkigt när man glider ifrån vänner :/
Helt plötsligt känns det som att man inte känner varandra,
men ändå vill man inte släppa människan ifrån sitt liv riktigt.
Ändå vet man nästan allt om den andra och man kan prata om vad som helst, när som helst.
Men man pratar aldrig? 
Ibland är jag glad att jag har en cp-mobil som snubblar om kontakterna i telefonlistan :)
men för att komma till punkt ..

Den här gången släpper jag dig inte kära M.
Det bara är så att du ska vara en del av mitt liv :)  En så bra vän som du är växer inte på träd.
Nu får vi skärpa till oss så att vi inte tappar bort varandra på vägen.
Jag vill ju köra rullstolsrace med dig när vi är 95 :D
Jag saknar dig!  / J.

(Det här M. och J. är inte något hemligt kodord för att ingen ska fatta vem det är. Det är bara så vi kallar varandra.
Så inga vilda spekuleringar om vem det kan vara haha ;P Det räcker med att personen själv fattar)