Mumintrollska

jag byggde en mur runt mitt hjärta för att skydda det mot dig.
trodde jag gjort ett bra jobb. arbetat dygnet runt, fällt tårar och försökt minnas allt ont du gjort mot mig.
jag satt länge och intalade mig själv att du inte längre existerade i min värld.
långt in på nätterna satt jag där i mitt nattsvarta rum utan dina tröstande armar.
jag försökte att glömma oss.
det var enklare att tro att du inte längre fanns än att få mig själv att tro att jag inte hade några känslor kvar för dig.
lättlurad som jag var, trodde jag själv till slut på mina enga ord.
jag bestämde mig att inte låta några ord eller känslor fåvidröra mitt hjärta.
jag trodde att muren var tillräckligt stark när jag skulle träffa dig en dag.
där stod jag så ensam med en känsla som bara ville spränga mitt inre.
det var känslan av falskhet. jag var inte mig själv men jag spelade tillräckligt bra för att kunna lura dig.
när jag smekte din kind började mitt hjärta gråta.
när jag stod så nära dig att jag kunde känna lukten av dig, slet någon min själ i stycken.
det var dina ord.
när du tog i min hand blev jag en isbit som tvingade sig själv att komma ihåg alla nätter jag varit sårad.
dina ord borrade sig igenom mitt hjärta sakta..
så sakta att jag inte ens själv märkte det.
när jag reste mig för att gå därifrån skrek mitt inre efter dig.
jag var tvungen att släppa dig ut ur mitt liv utan att säga det till dig.
min mur var inte så stark som jag hoppats på, för nu låg den där, sönderskavd i min kropp.
du fick mig att gråta igen. jag ville så gärna kyssa dig och föra över alla känslor till dig.
jag hade ju så mycket över. jag ville så gärna att du skulle få vrida dig av smärta.
det enda jag vet nu är att ingen mur i världen kan hålla dig borta från min värld.
jag trodde muren var tillräckligt stark, men jag hade fel.